söndag 4 september 2011

Min mormors skola

I somras tog jag en tur i byn där min mormor bodde. Hon lever tyvärr inte längre och jag har inga släktingar kvar där men jag älskar att åka genom byn ändå. Jag blir så glad av att åka dit även om jag inte träffar nån där. Bara att åka genom byn och bli påmind av minnen som dyker upp när man åker förbi ställen som man varit på massor av gånger och där man gjort olika saker. Det är så man vill stanna till med bilen för det kommer så mycket minnen för varje hus man åker förbi så man hinner knappt tänka :)
Huset här nedan var min mormors skola. Jag minns att redan när jag var liten så tyckte jag om det här huset. Det var lite anonymt, stod tomt och mormor berättade att hon gick där och jag tyckte redan på den tiden att huset var fint. Har nog inte varit in på tomten där så mycket egentligen men nu i sommar åkte jag in.
Gick en runda och tittade på huset och det är verkligen vackert!..så orört både ute och inne.
Älskar såna hus! Fantasin börjar genast skena och man fantiserar om hur man själv skulle göra med huset om det var i ens ägo.


Så vackert med dubbeldörrar och vackra fönster.



Gammal enkel och vacker lampa ovanför dörren.



Många stora tallar växer runtom huset.



Kolla så stort det är! Förr i tiden så byggdes tydligen inte hus för att vara skola utan man tog ett hus som fanns i byn och så byggde man på det för att passa storleksmässigt.
Är lite nyfiken på hur gammalt huset är och vem som ägde huset innan eller vad det användes till för jag vet ett annat hus i byn som användes som skola och där har släktingar till min mormor bott efter det.

Om nån som läser det här (troligtvis nån från Ådalsliden) känner igen huset och vet nåt så berätta gärna!

22 kommentarer:

Norrfrids Eija sa...

Det finns så många vackra övergivna hus här i krokarna, skulle gärna ta hand om varenda ett om man kunde! Tänk att få gå in och kika i den gamla skolan. Så vackra men samtidigt sorgsna bilder...

Jenny sa...

Åh vilket vackert hus, tänk om man hade ett sånt i sin ägo:)

Kraam Jenny

Lantliv i Norregård sa...

Så vackert!!!!!

Kram M

Mitt gröna lilla rum sa...

Oj så vackert hus! Tänk att få sätta igång med att fixa & dona, så skoj!

Tina sa...

Jag skulle nog kunna bli en 'husräddare', jag njuter av dina fina bilder! Tänk på alla övergivna som ingen bryr sig om, kör förbi ett varje dag och tänker varje gång på samma sak. Jag vill in och kika, rädda och renovera..

Kram o ha en bra dag!

linnea-maria sa...

Vilket underbart hus! Titta bara på de enorma fönstren, vilket ljus som släpps in (och kyla :) ). Vackert och vemodigt.
Kram

Jennyshemochharmoni sa...

Helt underbart! Det kliar verkligen i ta hand om fingrarna :) Förr hade man mer själ i allt man gjorde, och det känns verkligen. Kul att du åkte dit! KRAM Jenny

Livet på Vestergård sa...

Det är något speciellt med gamla orörda hus. Jättefint!
Hoppas att någon kunde rädda det från att förfalla.
Kram Kicki

annashusidingtuna sa...

Hej!
Härligt gammalt hus!
Kram Anna

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Det är ett fint hus, så synd att det står tomt. Skulle kunna bli ett underbart hem för någon som är bra på renovering. Hoppas du får reda på lite mer om det.
Kramar
AnnaMaria

kråke sa...

Vackra...lite sagolika bilder:)) Mitt hjärta brinner oxå för dessa fantastiska gamla hus...ofta tänker jag att det var nog ett lyckligt hus som har många historier att berätta...jag hade bara hoppats att det hade fått någon att berätta dom till:))

Men vi är ju många som gillar antika saker;)...och vi för dom ju vidare in i framtiden med många roliga minnen med sig...:))

Kram vännen och länge leve histora;))

kråke

Anonym sa...

Åå vilket fint hus. Ja det är verkligen spännande med hus som står orörda så där.... "tänk om väggarna kunde tala"! KRAM Linda

Viola_T sa...

Ett vackert och välbyggt gammalt hus med fina proportioner. Det står än, inte för sent att försiktigt göra till sitt.

Dina fina fotografier visar tidens gång, tiden som inte går att stoppa men väl förfallet om man vill.

Anna sa...

Oj, oj vilket hus, där skulle man bo!!
Kul att din mormor berättat för dig om huset/skolan!

Klem anna

Maria/Javabönan sa...

Åh det var vackert, såna hus ser man inte så ofta här i alla fall. (Bergslagen)

Inte finns det många i Dalarna heller, möjligtvis längre norrut i Dalarna. Jag älskar att åka bil och titta på vackra hus och lyckan är ju gjord om man hittar något ödehus att snoka lite ikring.

Tittar jag ut genom fönstret så ser jag ett hus som varit skola här i Gammelbo för länge sedan, nu är det någons sommarstuga. Det är förresten många hus häromkring som är någons sommarstuga, känns ju lite tråkigt....men så är det ju.

Ha de nu mysigt!

Kraaaaaaam

rosenälvorna sa...

Vilket underbart hus! Förstår att du började fundera över hur det skulle kunna fixas till// Christina

Lissboden sa...

Såå vackert hus. Jag bara älskar de vackra fönstren på det huset. Sådana brukar jag säga att vi skulle ha haft på vår glasveranda idag men du blir inte maken glad. Det var väldigt populärt med kors när vi byggde den.
Jag förstår att du känner att du skulle vilja fixa med det huset:))
Tack för att du gillar Lissboden på fb. Jag ska börja fixa med bilder nu.
Må så gott och ha en fin vecka!
Kram/Maria

Kamomilla sa...

Vad synd att det står där och förfaller :(

Susanne sa...

otroligt vackert,,

Luna D Sign sa...

Underbart vackert. Jag älskar dessa gamla hus som har en själ. Jag känner igen känslan du beskrev med att strosa omkring i byn där mormor bodde.Jag brukar göra detsamma. Det gör mig glad och nostalgisk men också lite ledsen för att den tiden är förbi...
Kram Malin

Magnus Johansson sa...

Är detta gamla skolan i Norrmoflo? Jag tycker jag känner igen farstukvisten från några gamla skolkort som jag har på min blogg.

http://adals-liden.blogspot.com/2009/08/ett-skolfoto-eller.html

http://adals-liden.blogspot.com/2009/10/skolfoto-fran-norrmoflo-skola-nr-2.html

Vad hette din mormor?

Hälsningar
Magnus Johansson

Casa la Lotta sa...

Så synd att ett så vackert gammalt hus står tomt. Hoppas någon tar hand om det och renoverar med varsam hand.
Det är verkligen vackert att titta på det som det är!

Kram Lotta