tisdag 24 februari 2015

Nuläge

Tyvärr var vi tvungna att låta vår älskade lilla katt somna in för en vecka sedan! Vi vet inte vad som hände men hon blev tvärt dålig och vi besökte veterinären och det är oklart vad som var orsaken. 
Hon var inte alls pigg så vi hade inget val. Ingen kan säga att vi inte hade koll på henne..hon var den första man kollade när man klev upp ur sängen och som mötte en vid dörren och som man sa gonatt till innan man gick och la sig! Saknar henne jättemycket! Det har gått en vecka men det känns ändå som om tiden stått still och vi fattar inte att hon inte finns. Det är såå tomt och vi saknar henne jättemycket! Hoppas hon struttar runt på en grön äng och mår bra!
Man fäster sig otroligt mycket vid en katt! Hon var ingen knäkatt men ville alltid va med på ett hörn vad vi än gjorde här hemma som t.ex. matlagning, städning, krattning m.m. Hon gossade på sina egna villkor! Hon älskade bilar oxå! :) Kollade in alla bilar som kom och nosade på dom...man var ständigt rädd att hon skulle bli påkörd eller följa med i nån bil men det gick bra! När hon hade tråkigt så öppnade hon garderobsdörrar och teveskåp! :) Hon fick vara med i bloggvärlden direkt eftersom hennes namn, Signe,  inspirerade mig till mitt bloggnamn deSigne! Jag minns att jag satt i köket och spånade på Signe design men det blev deSigne istället! Det var januari 2007 som jag började blogga och då var hon bara ett och ett halvt år. Jag kallade mig till och med för Signe och det namnet har jag fortsatt med här på bloggen. 


Följden av bloggnamnet blev ju mitt företag deSigne keramik då jag tillverkar och säljer egentillverkad keramik. Så min älskade katts namn kommer att leva vidare på mina keramikalster! Som min grannes dotter sa...det är inte varje katt som har sitt namn på sin mattes keramik!..och det har hon nog rätt i! Jag kommer för alltid bli påmind när jag ristar in deSigne i mina alster! 


7 kommentarer:

Malin ~ Lillpiga sa...

Det gör sannerligen ont att förlora nära och kära oavsett om det är människor eller djur. Stor kram! ♥

Anonym sa...

Jag förstår exakt hur du känner det nu, i mitt hem har många fyrbenta vänner passerat och alla som en gång haft en katt vet hur mycket de tillför harmoni i ett hem. Tom Ernst säger ju detsamma:)
Jag hoppas innerligen att du tar dig tiden att en dag titta in på Öbacka Djurhems sida och kanske hittar en ny liten pälskling att dela livet med.
Här hålls både tummar och tassar för det:)
Skorpan

20-talshuset sa...

Det blir så tomt och det gör så ont! Jag är verkligen ledsen för er skull. Som du såg inne hos mig på 20-talshuset så förlorade vi vår katt Sören för en tid sen. Hoppas söta Signe å vår Sören träffas i katthimlen. Kram Anna

Britten sa...

Så sorgligt att Signe inte är i livet längre! :(
Har ju följt Din blogg i några år och jag tyckte att Signe var så otroligt söt. Fint tecknad och ett sånt sött ansikte. Känner verkligen med Er och vet hur det känns just nu, för själv var jag tvungen att ta bort en av mina hundar igår, som var nästan 14 år!
Styrkekramar till Er och Du vet väl att våra djur väntar vid Regnbågsbron!
R.I.P lilla Signe! ♥

Maria Javabönan sa...

Åh vet hur ni känner, skickar massor med kramar!

Signe kan vara stolt över namnet på din keramik, den är verkligen vacker.

Skickar också liteh vårhälsningar från Gammelbo.

Kram,
Maria/Javabönan

G:a Affären sa...

Men...så sorgligt. Då hon ofta var med i dina blogginlägg så kommer jag också att sakna henne. Att hon var en älskad katt är det ingen tvekan om, och så fint att hon får fortsätta att vara med, men på ett annat sätt!
Förstår att din saknad efter fina Signe är stor, och det måste få ta sin tid.

Varma tankar och kramar från mig.
/Cia

HWIT BLOGG sa...

Vilket fint men sorgligt inlägg...förstår dig så väl. Den dagen kommer när man har djur och varje gång säger man "aldrig några mer djur nu" men tomheten är hård och helt plötsligt har man en ny stjärna i hemmet...det är livets gång!
Största och goaste kramen till dig,
Titti